När jag hade slutat med ridningen
ville jag återigen ha en hund att göra massa saker tillsammans med. Jag ville
gärna ha en cocker till men det blev en springertik. Dels för att pälsvården är
mindre krävande på en springer och dels för att jag ville ha en liten större
hund. Springern påminner ju lite om cockern i sättet eftersom deras
jaktegenskaper liknar varandra.
Jag gick en valpkurs med henne men
sedan fick husse ta över för att gå en viltspårskurs. Efter ett anlagsprov och
tre starter i öppen klass fick hon sitt viltspårschampionat knappt 1 och ½ år
gammal. Året därpå gick Lennart en jaktlydnadskurs med henne där hon lärde sig
stadga under sök arbetet och vattenapportering.
Idag tränar hon eftersök, med husse
förstås, på framförallt vildsvin och kan användas i skarpt läge. |